Tell Your Stories

Jag hälsade välkommen hit den 24 november, sen hände ingenting... Som att skapa en site och skriva "Under construction" på en stor gulsvart skylt med vägbommar omkring. Alla som har varit med lite vet ju att har byggjobbarna väl satt upp skyltar och koner så lär man få vänta och köa ett bra tag. Det kommer dröja innan någon ens dyker upp. Lite så här med tydligen. Anledningarna är många men vi går inte in på det.

 

Jag har länge funderat på att blogga. Men för att göra det måste man ju ha något att säga. Jag har jag känt att jag inte har det. Men nu har jag ändrat mig. Jag kan berätta om hur det är att hoppa av en "karriär" mitt i livet. Att säga nej till (hyfsat) hög lön, bonusar och prestige. Jag kan berätta om hur härligt och kul det är att prata inför folk. Jag kan berätta hur roliga mina dagar är just nu. Efter nästan 20 år som marknadsförare borde jag ha ett och annat att tillföra där men det får vi se. De senaste åren har fått mig att känna att jag inte kan någonting. Så det var bra att jag hoppade av. För det stämmer ju inte, det fattar ju jag också. Och bara det faktum att den tanken slagit rot i mitt huvud gör att jag varje dag tycker att jag gjorde rätt.

 

Sen tenderar jag att göra ganska bizarra saker ibland. De som är nära mig har hört historierna men det kommer alltid nya. Jag bjuder på dessa anekdoter och tänkte riva av en och annan här. Gamla och nya. Alltid får det någon att känna sig lite mer normal :-)

 

Sen kommer jag inte att kunna låta bli att nämna mina barn och min man ibland. Jag älskar dem för mycket. Fast jag är arg på dem ofta också.

 

Vem är jag då? Jag är en tjej som hatar att tanka. Kalllt, blåsigt, luktar illa, kostar mycket. Usch. Jag älskar att läsa. På gränsen till maniskt. Ah, kanske klämmer in ett och annat boktips också. Här kommer ett första: Ask him why av Catherine Ryan Hyde.  Mer då... Enligt vänner och bekanta så skapar jag bra stämning omkring mig. Det gillar jag, för det vill jag göra. Så det hoppas jag stämmer. Sen har jag humor, den torra ironiska varianten. Dessvärre finns det även en sur jäkel bakom leendet och skämten så jag brottas en del med den delen av mig. Jag vill vara en bra vän. Tyvärr är jag lite virrig ibland och dagarna springer iväg så jag brottas även med den biten. Men viljan finns... En slumrande kreativ ådra har fått mig att ta ett stort kliv mot ett mer kreativt arbetsliv. Tiden får utvisa hur det blir med den saken.

 

Resten får ni veta framöver. Den fula bilden nedan tog jag på ett bortglömt A3 papper som sitter på en vägg på skolan. Så sant tycker jag. Det är bara att börja. Någonstans. Börja bara gå. Jag börjar här.

 

Kram så länge!

 

Anna